onsdag 18 juni 2008

Sverige ska ta GULD!

Sitter nu på jobbet och skriver en liten truddilutt.

Idag är det fotboll som gäller både på jobbet och efter.
Jag tänkte att de kunde vara lite mysigt att ta med sig fika som vi kunde knapra på, men när jag kom till jobbet och sa det till mina arbetskamrater så skrattade de åt mig.
Jag tror dom ångrade det där skrattet sen efter att dem fick smaka på de söta kakerne.
Gud jag är så laddad idag inför matchen så att jag knappt kan koncentrera mig på jobbet. Om jag ska dra lite taktik nu hur jag tycker att de ska gå i matchen idag. Zlatan tycker jag ska spela från start, gör Sverige 2 mål och Ryssland har 0 så tycker jag att Zlatan kan få vila sitt knä på bänken.
Henke ska som vanlig vara höger fram och göra sina snygga nicknigar. Sen tycker jag det är lite krongel med mittfältet, Ljungberg är ju just nu på vänster mitt vilket jag tror är lite knas. Jag vet inte riktigt varför jag tycker de, men det känns som han ska va höger mitt. Sen så är det ju en hel det kvar att disskutera men jag tar la bara dom som jag tycker är viktigast. Anders Svensson ska vara mitt och göra sitt jobb som lagupppläggare precis som vanligt, och sen tycker jag självklart att Isaksson ska vara målis efter två lyckade matcher så är jag väldigt förvånnad och glad att de gått så bra för honom iår.

Ja de får nog räcka så annars kommer det att bli ett långt inlägg och de orkar inte många läsa.

Nu täntke jag fortsätta jobba och prata med griniga,envisa och trögfattade människor.

Punk slut

lördag 8 mars 2008

Trött i soffan

Hejsan hejsan igen.
Nu återkommer jag med mitt skrivande efter ett par dagars uppehåll. Jag är egentligen inte på skriv humör, men min vän Sabina ville läsa några rader.
Idag har jag jobbat igen, det var verkligen inte min dag idag. Mycket som strulade och inte ville som jag helt enkelt. Kollat på melodifestivalen och jublat över att Carola inte gick vidare.

Hmmm orkar inte skriva så mycket mer idag... Eller joo.

Är så nervös inför måndag så jag nästan kissar på mig i förtid.

lördag 23 februari 2008

Schalgerdag

Idag är det Lördag och de betyder en sak denna dag som denna... Schlager. Men nu ska jag faktiskt inte prata om schalger idag, utan jag tänkte prata om någon som faktiskt betyder mycket för mig, Carolina Gynning.
Varje tisdag när jag ser henne på tv:n känner jag mig så lycklig, hon får mig helt enkelt att må bra. Hon är en underbart vacker kvinna och med världens finaste dialekt... Skånska.
Det är inte bara I huvudet på Gynning som gjort att jag gillar henne utan jag har gillat henne sen första gången jag såg henne på Big Brother. Inte för att jag tyckte att Big Brother var något att ha, men ändå var jag tvungen att titta bara för att Carolina Gynning var med.
Nu kanske det låter som det bara är hennes utseende så får mig att gilla henne, men så är det absolut inte. Jag har ju aldrig träffat henne någon gång, bara sett henne på lite avstånd på Idol uttagningarna men jag vet ändå hur hon är som person för det ser man på henne. Jag ser henne som en väldigt rolig person med bra humor, väldig snäll och omtänksam. Jag ser henne inte som en dum blondin som jag hör att många personer gör, jag ser henne som vilken människa som helst.

söndag 17 februari 2008

Sittandes på jobbet

Nu när det är dött på jobbet får man ta fram sina skrivarkunskaper ur lådan.

Jag tänkte inte fortsätta där jag slutade sist utan jag tänkte hoppa in på något annat så jag inte fastnar för just min tidiga ålder. Jag menar att det är dags att hoppa till den tiden då jag gick på lågstadiet och framåt då jag hade massa spring i benen.
När jag va sju år gammal fann jag något nytt i mitt liv, sporten. Lekte väldigt mycket med en tjej som var målvakt i Tidans fotbollslag, hon övertalade mig att börja spela. Jag trodde aldrig att de skulle vara något för mig, men jag älskade det. Inte för att jag var världens bästa i början men jag blev allt bättre med åren som jag spelade. Jag var den som alltid skulle dribbla mest och skjuta hårdast.
Nu är det faktiskt så att jag inte riktigt minns när jag lade ner hela fotbollsverksamheten, men jag vet att jag spelade ett bra tag. Jag har alltid idrottat sedan dess, har medverkat i de flesta sporter som finns men det jag har gillat mest är basket som jag började med första året på gymnasiet. Det laget jag var med i var helt underbart, jag blev som förtrollad varje gång jag gick in i gymnastiksalen. Det kändes som jag hade Mikael Jordans skor med hans baskettalanger. Nu kanske jag överdrev lite, så bra var jag inte på basket men det kändes som jag kunde hoppa lika högt som en jätte. Men när tredje året på gymnasiet började så märkte jag att det blev för jobbigt för mig att spela, dom tiderna som vi tränade på va från klockan 19:00 till 22:00 3 dagar i veckan. De kanske inte låter mycket för världen men jag bodde då i Tidan och fick åka buss hem sen på kvällen så jag var hemma vid elva tiden. Hade massor med läxor att göra, träna till proven och självklart äta en liten matbit. Vilket tillslut ledde till att klockan blev runt 01:00 när jag var färdig med allt. Efter att hållt på så i 2 års tid ledde till att jag inte orkade med att hålla med vaken under lektionerna och lyssna på allt man egentligen behövde veta. Så jag slutade basketen mot min vilja men för mitt eget bästa.
Nu är jag en riktig latmask som inte idrottar alls utan sitter i soffan och spelar på mitt X-box 360 konstant. Jag skulle gärna börja idrotta igen om de inte vore för att de skulle kosta så mycket att vara med.

Nu är det så att de kommer folk helt plötsligt och vill handla, så jag får tacka för mig idag och fortsätta min fantastiska berättelse om den vackra prinsessan och den onda draken.

Ha de

fredag 15 februari 2008

Dagen efter jobbet

Om ni nu tyckte att det jag skrev längst ner sista gången var fjantigt så kan det ju innebära att jag försökte vara ironisk.

Well, well...

Jag försökte gå vidare med mitt liv på bästa möjliga sätt, umgicks väldigt mycket med mina vänner som fick mig att tänka på annat. Men visst snurrade tankar om henne runt i huvudet konstant men de var ju inte så konstigt, hon var ju min första kärlek. Men nu vill jag inte prata om henne mer idag, utan tänkte fortsätta berätta lite om mig som liten.
Jag kommer ju inte ihåg allt jag gjorde som liten men jag kan säga en sak, jag var en jävel på att allt. Jag minns väldigt väl när jag var 5år gammal och min storasyster som är ett år äldre skulle till skolan för första gången. Jag gick upp väldigt tidigt den måndags morgonen, försökte med allt för att få min syster att stanna hemma, men hon hade längtat alldeles för mycket för att lyssna på mig. Efter att min mamma och jag lämnat henne på skolan gick vi hem igen, jag med tårar rinnande från min kind.
Jag minns mycket väl hur hemskt jag tyckte att det var att få leka själv för första gången. jag och min syster lekte annars konstant, från att vi gick upp tills vi gick och la oss. Från den dagen fick jag lära mig att hitta på saker själv vilket sedan gjorde mig till en väldigt uppfinningsrik flicka.
Eftersom jag har 5 äldre syskon så var jag inte så gammal när min äldsta syster gifte sig. Min mamma försökte allt hon kunde för att få på mig en fin rosa klänning, men jag gjorde allt jag kunde för att slippa. De resulterade i att jag gick till bröllopet i uttvättade jeans och en t-shirt med Skurt på, med de ville jag säga att jag var riktigt envis.

De va nog allt för min lilla berättelse idag.

På återseende...

torsdag 14 februari 2008

En dag i soffan

Nu är det såhär att jag försöker vara duktig och börja skriva, men de är en sak som ni snart kommer att märka... Jag är kass på att skriva och stava.

Jag vet att de flesta som läser detta redan vet mitt namn och hur mitt liv sett ut, men jag vill ändå vara artig och pressentera mig.
Mitt namn är Susanne, jag är uppvuxen i lilla Tidan 2,5mil utanför Skövde. Som liten var jag inte ett snällt barn men jag har lärt mig att är man snäll så är människor snälla tillbaka.
När jag var 8år gammal blev jag kär i en tjej för första gången, vågade aldrig visa för någon att jag var flata utan gick runt och dolde min riktiga identitet i flera år genom att va ihop med killar. Men under mitt sista år på högstadiet tänkte jag visa vem jag egentligen va, pussade en tjej för första gången och de dröjde flera år innan jag gjorde de igen. Trodde aldrig att den tjejen jag pussade skulle skvallra men de gjorde hon. Hela skolan fick reda på de och jag blev med en gång utstött.
Sen började jag gymnasiet som varit mina bästa tre år i mitt liv, såhär långt. Jag träffade mina 3 bästa vänner, Sabina, Ida och Ann-sofie. Men jag fortsatte att dölja mitt riktiga jag under en tjock mantel, men under mitt andra år på gymnasiet kände jag att de var dags att komma ut för min familj och alla andra jag känner. De kändes helt underbart att alla tog de så bra, under de året gick jag runt och var kär i en som gick sista året. Trodde aldrig att de skulle bli som de blev men jag fick henne i min famn, men efter nästan ett års tid va de över, inte för mig men för henne. Jag grävde ner mig långt ner under jorden under ett års tid, sen kände jag att de fick vara nog. Orkade inte gå runt dag in och dag ut och vara ledsen och inte äta.
Då började ett nytt liv för mig.

Nu tänker ni, va fan!!! Sluta inte skriva nu. Eller så tänker ni va fan va kasst de är, men vill ni veta mer och jag ser att folk gillar att läsa om mitt liv så kommer jag att fortsätta med detta. Kanske tillockmed berätta mer djupgående i vissa saker som ni vill veta mer om. De finns så mycket roliga,dumma och tragiska saker att berätta om.

Jag återkommer...